Bad om neuropsykiatrisk utredning p.g.a. allmänt icke-fungerande tillvaro och ångest. Fick vänta nån månad (jävligt snabb faktiskt) den här gången. Träffar läkare. Resultat = Får ej utredning
“Ok, då vill jag ha ångestdämpande, för det lirar inte”
“Mnjaaaaa, sånt skriver man ju inte riktigt ut bara sådär. Du kan få träffa en KBT-terapeut istället” blev svaret.
“Nä, den har jag gått på förut. Jag är inte dum nog att sitta och vänta på att ni återkommer en gång till…”
Suttit hemma och grubblat sen dess. Pallar inte gå till jobbet
Var är den där välfärden som alla brudarna går och plockar ut piller och annat stöd från hela tiden? För den är helt jävla bortblåst när jag behöver något. Men lik förbannat ska man betala för skiten
Läs på om diverse diagnoser och se om det är någon specifik du misstänker att du har. Då blir det lättare att yrka för en utredning, om du kan peka på saker som du tror kan vara pga en specifik diagnos. Jag blev också bara erbjuden KBT innan jag tog reda på saker själv i förväg. Hjälp dom på traven. Det funkade fint för mig och alla var extremt hjälpsamma.
Jag känner ingen som blivit nekad en utredning, men jag har sett ett par klaga över det på Reddit genom åren, och det verkar (obs: verkar) som att det dom haft gemensamt var en rätt uppgiven negativ inställning typ “allt är blä, jag orkar inte, hjälp”, utan att ge vården något specifikt att jobba med. En rätt naturlig inställning att ha när man mår just exakt så, men det verkar svårare att få hjälp då.
För övrigt är det intressant att du lyfter specifikt kvinnor just sådär felaktigt och överdrivet. Jag vet inte varför, men det kan ju anspela på en något smått ohälsosam inställning till det motsatta könet.
Nä, anledningen till att jag lyfter könsperspektivet är endast att jag har tjejkompisar som fått behandling av regionen för liknande saker, medans alla killar jag har pratat med säger samma sak: De sökte, men fick ingen hjälp. Precis som jag.
Det är inte kvinnohat det är frågan om. Snarare är det så att den feministiska stockholmsregionen älskar kvinnor så mycket att samhällets resurser går nästan uteslutande till dem. Kvar blir undermänniskan, mannen, som inte ska ha ett skit. Ingen bryr sig ju ändå om han går och hänger sig.
Istället klandrar man gärna män för att vi “inte söker hjälp”.
Jag har gjort som du sagt. Jag motiverade varför jag tror jag har en/två diagnoser, vilket mycket bygger på att många andra som själva har dessa diagnoser har sagt att de tror att jag är likadan som dem. Fick kalla handen ändå. Det är mycket tryck på dessa utredningar just nu, så de prioriterar väl bort en antar jag.
När jag fått nej på ångestdämpande också så började läkaren mala på om varför jag borde gå KBT (vilket jag ändå inte kommer få) men jag reste mig och gick. Jag gillar inte att gråta inför folk
Du motsäger min antydan om att du kanske har en skev inställning till det motsatta könet, genom att dra upp fler saker som tyder på precis en sån skev inställning. Jag känner ungefär lika många män som kvinnor som fått utredning och grupper jag deltagit i som kräver diagnos för att få delta har haft fler män än kvinnor närvarande.
Om du har gjort som du säger och haft en vettig attityd i din kontakt med vården borde du först fått göra en screening hos den lokala psykologen, för att sedan, om screeningen hintar om att det kan finnas en diagnos, fått en remiss till psykiatrin, där fått göra en basutredning som, om den fortfarande tyder på diagnos, lett till att du blivit satt i kö för en utredning (ca 2 års väntetid i Sthlm). Undantaget om den personen du kom i kontakt med var inkompetent eller liknande, för sånt kan tyvärr alltid hända. Och tänk på att allt du gör och säger i din kontakt med vården kan hamna i din journal, så om du bara reser dig och drar mitt i ett möte eller på annat sätt beter dig eller pratar på ett dåligt sätt så kan det i värsta fall göra det svårare för dig i framtida kontakter med vården.
Jag skulle rekommendera dig att göra lite mer förarbete och sedan kontakta din vårdcentral igen, och om möjligt en annan person än den du träffade sist, alternativt om du kan kontakta en annan vårdcentral än den du gick till sist. Och att inte bara referera till vad andra sagt, utan även ha helt egna argument. Läs på om alla diagnoser du kan hitta, inte bara för att du vill ha en diagnos utan för att du vill veta vad det kan tänkas vara med dig som är annorlunda (det viktiga är att du får rätt diagnos(er), om du har någon). Skriv ner punkter som stämmer överens med dig på varje diagnos där något stämmer och skriv gärna ner en kort förklaring om varför du tycker det stämmer, exempel osv. Ta sedan med dig en sammanställning av arbetet du gjort till nästa kontakt med vården där du tänkt ta upp detta. Få dom att känna att du har påbörjat ett arbete om att ta reda på vem du är och varför du har vissa svårigheter och att du behöver deras hjälp i det arbetet.
Snällt av dig att ge tips, men problemet här är verkligen inte brist på kommunikation. Läkaren hade bestämt sig på förhand att jag inte borde vara där, och argumenterade bara mot mig. Han frågade om jag hade skulder till kronofogden och om jag hade suttit i fängelset. Har man inte det så har man tydligen inte ADD. Har man klarat grundskolan så är det dessutom diskvalificerande. Autism ville han inte ens prata om. Om han ö.h.t. varit intresserad av att göra sitt jobb så hade vår konversation gett svar på alla frågetecken. Men så var det inte.
Det enda som återstår är att vara den där som sitter och säger “jo” varje gång läkaren säger “nej”. Och det har jag lite svårt med.
De ljuger ju ändå friskt i journalen när de känner för det, så jag ser inte hur det spelar någon roll vad man säger. Bäst att bara få loggarna spärrade tror jag. Min är helt öppen och jag tror att det är en katastrof (om någon ens läser journalen. Det får man inte se i Sthlm)
Kan du svara på följande: Är vården jämlik för män och kvinnor?
Om han påstod såna saker är han inkompetent, för det där stämmer inte alls och det ska han veta. Nu har jag ingen koll på var man gör sånt men du ska kunna anmäla det någonstans och det tycker jag att du ska göra. Du skulle även kunna ringa psykiatrin i din kommun och be att få prata med någon där för att få mer information eftersom du känner att du inte har förtroende för instansen du varit i kontakt med. Sedan bör du så klart undvika just den läkaren i framtiden, iaf vad gäller psykiska saker.
Vården ljuger inte i din journal. Dom kan skriva fel för att dom har missförstått, glömt, blandat ihop osv, men dom har inget vidare incitament att ljuga. Sedan kan det såklart finnas enstaka individuella undantag där med.
Huruvida vården som helhet är helt exakt jämlik mellan män och kvinnor kan jag inte svara på då jag inte har något underlag på det. Jag vet bara att dina anekdoter om hur det är en enorm skillnad till männens nackdel vad gäller neuropsykiatriska utredningar motstrids av mina anekdoter om detsamma som tyder på en ganska stor jämlikhet. När det gäller specifikt diagnosen ADD/ADHD är dessutom kvinnor väldigt underrepresenterade, men inte för att dom inte har det, utan för att dom mer sällan utreds för det. Pojkar/män utreds betydligt oftare för ADD/ADHD. Vidare är studier om behandlingar, mediciner mm. oftast baserade på grupper där män är överrepresenterade, så insatser anpassas mer för oss, och som ett resultat får kvinnor ibland en sämre hjälp eftersom den inte är anpassad för dom lika mycket.
Får jag fråga dig om du någonsin har med Region Stockholm att göra?
Det märks nämligen ganska tydligt på dem att det de vill är att man ska gå hem så att de slipper ha med “en” att göra. Alltid. Det spelar ingen roll vad det gäller. De vill inte att man ska ta upp resurser.
Därför har de incitament att ljuga. De vet mycket väl att man har behov av hjälp/vård, men de ljuger för att få bort en utan att behöva ge det. Sen ljuger de i journalen för att det inte ska se illa ut när patienten hänger sig
Jag har i stort sett enbart haft med Region Stockholm att göra. Sedan skiljer sig ju vissa saker från kommun till kommun, men det övergripande ska vara samma inom regionen.
Varför skulle vårdpersonalen bry sig om att försöka spara på resurser, speciellt genom att ljuga? Dom allra flesta med patientkontakt vill hjälpa människor, och ju mer belastning dom har desto tyngre argument har dom för att försöka få en större budget nästa gång för att kunna hjälpa mer folk.
Här kan du läsa lite om bla vad du kan göra om du inte är nöjd. Det står även att du kan lista dig på en annan vårdcentral, så om just din är usel av någon anledning kan du testa att byta. https://www.1177.se/Stockholm/sa-fungerar-varden/